Mina kramiga träd.
Man undrar vem som hjälpt till att fläta ihop dom när dom var unga och böjliga.
Nu kan man inte rubba dom för dom har ju växt ihop.
Det är en omfamning som heter duga och inte verkar dom må sämre för att dom är hopväxta heller.
Nu har dom tappat dom flesta löven men sommartid får man hålla dom tillbaka lite.
Jag älskar små querky saker som sånt där.
Saker som är lite ovanliga.
Det höjer intesset om man inte ser allt vid första anblicken.
Knuten sitter ett par meter upp och jag har inte en aning om vad det är för sort men dom är alla lika samma
Kommentarer
Skicka en kommentar