Sjukdomsgnällkärring

 Att leva med KOL eller hur mina senaste par dagar varit i alla fall. Det här är min KOL, någon annan kanske inte känner igen sig alls. Och så är det ju, individuellt.

Jag har inte skrivit sen jag kom hem. Jag saknar att ha alla runt omkring, även om dom gör sin grej. Längtar efter barnen. Helger är ofta något jag undviker, och jag blev förvånad hur mycket jag uppskattade att vara med Bror och hans söner.

Och jag vet att Barn 1 längtar till Sverige, till sin familj, men det blir ju så komplicerat när det är barn inblandade.

Barn 2 provade att flytta hit och stannade 6 månader. Till skillnad från mig så flyttade hon tillbaka.

Det var en sorglig dag. Fy

I dag skulle jag ju gnälla om att jag starkt ogillar att vara sjuk. Och veta att jag blir aldrig frisk. Och också veta att det är självförvållat. Det om något är väl sjukt.

Nä det har varit otroligt trögt sen jag kom hem från Oskarshamn. Mest pga depression.... och sömnen haltar, och jag får ångest när jag ligger där för tankarna far. Det är inte ens säkert att en sömntablett gör tricket. Jag kanske SKA ligga där och fundera på allt jag ställer till med för mig själv.

I förrgår kväll blev jag så himla konstig och det snurrade i huvudet och flimrade för ögonen. Benen vek sig nästan. Det kändes som om någon snörjt åt strupen. När jag då mätte syret hade jag  75%  Jag tycker ju det är lite väl lågt så satt jag en stund och tog självklart inhalationssprey. Och sen var allt sig likt. Så jag vet inte varför. 

Sen var det igår 26e Januari. Vid lunchtid Jag stog och vek tvätt, och bara rakt upp och ner var det tillbaka igen. Andfådd fast jag inte gjorde mer än stod och vek tvätt. Jag höll inte på att ta mig till stolen och inhalatorerna. Syresättning 75% Så in i helvete Andfådd och fick inte kontroll på andningen för jag hade sån panikångest. Då kom jag på hur jag brukade andas med en av våra boenden när han hade ångest. Tack rum 1, nu hjälpte du mig.

Jag behöver bara få andningen i ordning utan att flåsa som om jag sprungit ett maraton. Det gick upp till över 90 på ca 10 min. Men det är jobbiga minuter. Det känns som en evighet.

Sen höll det på. Så fort jag reste mig kände jag hur syret sjönk direkt. I går gick det inte över. Jag fick be om hjälp att ta på mig strumporna. Det är ju mycket buk som pressas upp mot lungorna när man böjer sig framåt.

.Det är det som är det märkliga. Sitter jag rakt upp och ner, efter en sprey, och jag andas så djupt jag kan genom näsan så kan jag få upp syret till 98-99 i(1gång) för det mesta just över 95-96% Jag är precis som vanligt. Tycker jag själv i alla fall. Nu, i dag.

I natt gick inte anfåddheten över när jag satte mig. Jag ringde min mamma och skrämde upp henne. Varför ska hon få sova gott när jag mår skit. Förlåt förlåt

Jag ringde 1177, lång kö, och det hade jag inte tålamod med. Så det blev ju ambulans. Till Oskarshamn. 30 minuter att lugna ner mig med kunnig personal. MEN och stort men är det, ambulanskillen såg mig när dom kom och rapporterade över. Så det var dokumenterat att jag var andfådd.

Det känns inte jättebra att söka akut hjälp, mitt i natten. Ringa på en ambulans, som får rycka ut. Och så möta nattpersonalen på akuten och vara pigg. Här kommer hypokondrikern.

Jag fick deras periboy och flytande kortison ganska omgående. Dom ville inte att jag skulle gå något i korridoren endast ett par steg inne på rummet och med all den medicin jag fått så gick det ju galant att ta 3-4 steg.

Så dom bedömde mig med hög syresättning och förhållandevis pigg för någon som får för sig att ringa ambulans.

Det är sånt här som gör att jag är så motvillig att gå till läkaren och inte går när jag verkligen behöver. Jag vill inte bli den där " jaha nu kommer den där igen. Vad har hon hittat på den här gången"

Om man nu får säga så, så som tur var hade jag missljud i lungorna och fick penicillin och en kortisonkur.

Fast dom kan ju se i journalen om man vill att jag har KOL steg 4 med 25 % funktion av nåt. Hela skiten? Lungorna är körda vad det än betyder med dom där 25% och jag har nervproblematik i händerna. Båda 2. Fumlar med allt. Skulle sy nåt. glöm det. kan inte hålla nålen.

Jag är inte rädd för att dö. Säger man det säger folk du hittar väl inte på något dumt.

Sen när är det synonymt med att inte vara rädd och att vilja dö. Jag vill leva så länge jag kan ha ett anständigt liv. I mitt hem. Sen vill jag dö en fullt naturlig värdig död.

Jag vet att det är näst intill synonymt med morfin i slutskedet och det kommer nog jag också vilja ha. Fast helst vill jag vara med, vaken, se vad som händer. Jag har alltid tyckt om att resa och det här blir min sista. Ska jag sova då?

Det tro fan jag vill va med i huvudet om det går. Då kanske jag skiter i vilken men det får vi se den dagen.

och så är jag förbannad för att min hylla gick sönder när den for i golvet. Den ska målas så den bara låg där och störde ingen. 

Men är man katt och får sladd så är det inte så lätt.