Intelligens

 Man hör om folk hur "oootroooligt" intelligenta dom är. Men frågar man På vilket sätt då? blir man glodd på som om man saknar all intelligens i alla områden. Totalt!

Men det är väl en rimlig fråga till någon som anser att någon är helt "övernaturligt intelligent"? 

Är det IQ? Kan räkna ut alla konstigheter i ett "normalt" IQ test.  (kan tränas)

Men du kan vara otroligt allmänbildad utan att någonsin kunna lösa frågorna i ett IQ test, och då betraktas vetande som smart. Helt rätt tycker jag. Är du bra på att lära saker så kan man öva på IQtests frågor., om sånt intresserar.

Ofta går väl flera intelligenser hand i hand.

Men att vara människokännare är en intelligens.

Veta att leva med naturen....

Smaksäker.... 

Ingen har ingen intelligens och ingen har alla. Eftersom det här är min blogg så tänker ju jag påstå att jag vet. Inte att jag känner varenda sort. Eller en av dom... Eller ens tillhör någon.

Men allt ligger oftast i betraktarens ögon. Om jag skulle se min närmaste familj t.ex.

Min pappa var typen som aldrig tvekade i en ombyggnation. Han rev väggar, byggde väggar, tapetserade, kaklade och la mattor. Med 7 års grundskola. Vad man kallar den intelligensen vet jag inte.  zmen han har hjälpTotalt hantverkskunnande och matematiken som behövdes. Men han var inte superb med människor. Fast han hade hur många roliga historier som helst från när han var mattläggare. Hundar som släppte in men inte ut, kärringar som ville betala i natura etc etc Han älskade att berätta dom och den bästa av alla var när han var i Amsterdam med jobbet. Jag tror inte han hade varit utomlands tidigare. Dom hade en guide som visade dom runt och som gav goda råd: Ingen plånbok synlig ( bakficka) och alltid gå i grupp. Han bröt mot båda dom råden.

Ville han ha plånboken i bakfickan så hade han det och glodde arbetskamraterna för länge i skyltfönster så gick han vidare.

Jag älskar minnet av min pappa även att jag som liten hade jätterespekt och blev rädd när han var arg. och i tonåren och något senare klaschade vi i megagräl och jag åkte hem till mig och vägrade kontakt vid något tillfälle. Ett par månader. Inte förrän jag blivit äldre har jag fattat hur skit han måste ha mått. Familjen var allt för honom och trots det satt det jävligt hårt inne att säga förlåt. Att vara ovän gnagde när ilskan lagt sig. Som för dom flesta av oss.

Men storyn om holland. ha haaa ha!

Guiden skulle visa hur lätt det var att bli av med plånboken om man hade den i bakfickan. Men pappa var ju förvarnad. Så guiden fick tummen avbruten. Den låg tydligen bakåtvänd mot handleden. Det var det sista dom såg av den guiden.

Sen var dom ju ute och tittade på nattlivet. Ett gäng, men när dom andra stannade vid skyltfönster spatserade han på och en snubbe med kniv hoppar fram och vill ha plånboken. Det här var ju på den tiden man fortfarande hade kontanter i plånboken.  Men pappsen vägrade bli rånad och fick in en välplacerad spark i skrevet och sprang. Så kom hem med samma gamla plånbok. I bakfickan.

Det är inte! intelligent  det är envist, dumdristigt och vägran att lyssna på andra som kanske vet bättre.

Min mamma tog alltid baksätet bakom honom, tog hand om både barn och man. Det är nog den svåraste intelligensen. Se honom och lämna total tilltro till hans kunnande, samtidigt som hon fick ta hand om hans psyke, pusha barnen och va den starka i vardagsfrågor.  Sen att hon löser dom svåraste soduku och tankenötter till frukost. 

När pappa kunde brusa upp och skapa mayhem så var hon raka motsatsen. Lugnet själv. Jag har aldrig sett mina föräldrar bråka. Jag säger inte att dom aldrig bråkade, men det var aldrig framför mig.

jag anser att båda mina föräldrar har och hade en intelligens utöver det vanliga.

Min bror är också superduper smart. pluggat på KTH. Har intressant jobb. 2 superfina pojkar

Jag har 2 supduper barn.  En kan du slänga en död motor på och han lyckas med HLR Den andra är superkonstnärlig. I mina ögon så har dom så många och så fina kvalieter men jag är ju lite partisk. Det inkluderar barnbarnet också.

Att älska dom alla med hela hjärtat goes without saying. Men jag SA det.

Jag vill, jag önskar, berätta alla saker så att Barn 1 och 2 och barnbarn 1 kan läsa om sin svenska familj. Men jag kommer inte hinna allt - för jag tänker inte på allt. 

Jag hoppas deras pappa berättar om Danmark och England upplever dom själva och jag hoppas dom kan göra det till något possitivt. Mina 12 år där är min största ångest,  full av skam och ånger. Negativt big time! Och det kvittar hur många gånger jag ber om ursäkt- hela skiten är 100% oförlåtligt.